9.14.2010

En stående vädjan till Universums allmänna (om möjlig) godhet;

måste det verkligen vara så att Du låter Honom få gå på konsert med armen om ett 23årigt-guldlockigt-kindrosigt-förbannat-rådjursögt flickebarn, 
medan jag i samma stund får släpa min däva och fadda gestalt på IcaMaxi för att köpa tröst-ost och då ävenledes blir ofredad av en tokig kille som med skärande gosskörsstämma mässar 'ut i år hage' i mitt öra?


jag vill vara positiv, och tänker därför att Du säkert hade för avsikt att ge musik även till min sorgliga tisdagskväll... 
men ändå; det känns lite som slarv från Din sida.
invändningar, förklaringar, ursäkter eller rena lögner angående händelsen mottages med öppna armar.